Första tidningen 1996.

Efter att Jocke Ljungh och Stefan Andersson lämnat Järnkaminen (Blue Saints fanzinet) ville de göra ett fanzine som mer riktade sig till fler personer. Fortfarande intressant med supporterkulturen men Bågspännaren startade med tanken att ha mer fotboll och även annat från Djurgårdsföreningarna. Dessutom en förhoppning att även andra än Djurgårdare skulle ha en behållning av att läsa tidningen.

Målsättningen var att skapa ett fotbollsmagasin där vi kunde med subjektiva blårandiga ögon beskriva världen kring Djurgården Fotboll. Så när det kom fram supportrar till andra lag och visade sin uppskattning var det ett kvitto på att vi gjorde något rätt.

När vi skapade Bågspännaren valde vi namnet efter Djurgårdens hedersplakett och diplom för insatser inom klubben som pryds med just Bågspännaren, efter statyn av Engelbrekt som finns att beskåda på Kornhamnstorg i Gamla Stan. Djurgårdsplaketten finns utdelad till bl a alla SM-guldvinnare men också på Djurgårdsstenen på Skansen.

Wikipedia om Bågspännaren

Trots att Bågspännaren var uppskattad och efter sex nummer på tre år hade gett oss ett bra namn bland publiken på Stadion (och en del andra) kom det sista numret på många år på hösten 1998. En starkt bidragande orsak var internetboomen när alla skulle och kunde göra egna hemsidor. Ett fenomen som vi skrev om och recencerade i Bågspännaren. Det fanns under en tid ett tiotal seriösa hemsidor som producerades av personer på eget bevåg. Just då kände vi att intresset för ett tryckt fanzine svalnade snabbt. Det blev en ofrivillig paus som varade fram till våren 2010.